2004-05-13

En artikel om LC skriven av Anna Blom

Lure coursing inom Svenska Vinthundklubben

Lure coursing (LC) är simulerad harjakt och har funnits i Sverige sedan i slutet på 70-talet. Till att börja med organiserades detta av Svenska Salukiringen men nu har man flyttat denna aktivitet till Svenska Vinthundklubben (SvVK), dels för att bereda utrymme för fler raser inom vinthundsgruppen att delta och dels för att sporten skall få officiell status. SvVK delar från och med 1 januari 1999 ut officiella certifikat vilket innebär att vinthundar nu kan tävla om titeln Svensk Lure Coursingchampion (SLCCh) samt Internationell Lure Coursingchampion (IntLCCh).

Hur går LC till?

En kraftig motor, kopplad till ett bilbatteri placeras ut på ett stort fält som helst är något kuperad. Därefter dras en lina ut till en oregelbunden bana över 10-15 trissor. Totallängden på banan varierar mellan 400-100 meter. Luren, en plastpåse eller ett knippe plastband i slutet på linan, är den "hare" som hundarna jagar, där den far fram mellan trissorna (lure = lockbete på engelska). På träningar får man ”spetsa” luren med liten skinn bit. Hundarna släpps två åt gången. Det är verkligen en upplevelse att se dessa smäckra, smidiga och snabba hundar fara fram över fälten.

Hur har vi börjat med LC?

Att träna LC med sin hund är jätteroligt, både för hundarna och matte + husse! När vi skaffade vår första varghund visste vi inte ens att LC existerade. Vi tyckte dock att man borde göra nåt tillsammans med sin hund för att utveckla en riktigt bra kontakt och se till att hunden har det roligt i livet. Vi blev medlemmar i en lokal brukshundsklubb och började gå en rad lydnadskurser där. Det var mycket bra erfarenhet och framförallt vi - de mänskliga familjemedlemmarna - har lärt oss mycket! Tyvärr så tyckte vår Tekla att det var dötråkigt. Hon lärde sig alla moment snabbast i klassen. Tyvärr, med varje upprepning tappade hon intresse och undrade varför håller vi på med det IGEN? När det var dags att börja tävla för att få fortsätta i klubben (man kan inte träna lydnad bara för skojs skull!) bestämde vi oss att sluta. Vi hörde ungefär då att det finns någonting kallad för Lure Coursing och att man hade träningar i södra Sverige. Vi åkte på vår första LC träning med liten förnimmelse av skratt från ägarna av ”riktiga” vinthundar. Här kommer vi med vår stora, tunga och om man ska vara helt ärlig, ganska lata Tekla som sedan hon fick lindriga bursiter tillbringar det mesta av livet på soffan (eller sängen). Till vår stora förvåning var både träningsledarna och alla deltagare MYCKET positiva och hjälpsamma. De kunde verkligen också det där med varghund och LC och har hjälpt oss att få Tekla springa och verkligen tycka om det. Det har vi framförallt Cecilia Häggström och Sigvard Liedel att tacka för. Nu är det så att jag bestämt tror att man kan få nästan alla varghundar att springa LC, det gäller bara att veta hur och vissa tillräcklig entusiasm och lite tålamod. Vår Tekla som i år har vunnit tre svenska och ett norskt CERT var inte någon stor höjdare första gången på banan. Folk sade till oss att vi borde ha dubbla halsband och hålla riktigt hårt i hunden när loppen gick, det kunde vi inte riktigt förstå första dagen, både Tekla och hennes två varghundkompisar Frekke och Sander tittade lugnt på luren och undrade varför blir de andra hundar så uppjagade? Den här första gången förstod Tekla vad det gick ut på, men fick bara springa korta sträckor och sedan fånga luren för att få riktig aptit på det hela i framtiden. Man ska aldrig låta en varghund springa långt första gången utan att få möda för arbetet. Jag tror att i Teklas fall var det viktigaste att se husse springa brevid och högljutt glädja sig åt hennes förmåga att springa efter - en påse! Hur konstigt det än var så tyckte hon att det var värt mödan genom att hon fick husses beröm. Efter tredje träningen började Tekla gilla det andrenalinrus hon fick och den tillfredställning hon kände efter loppen.

Hur går det på en träning?

Det är viktigt att ta på sig ordentliga skor och kläder för att husse/matte får minst lika mycket motion som hunden. Man börjar med att lägga ut linan mellan trissorna tillsammans med sin hund och föregående hundpar. Hundar har då chans att värma upp sig som är viktigt. Sedan får hunden springa efter luren som rör sig i den takt att hunden inte tappar lusten att springa efter den för att den är för långt borta. Efter avslutat lopp går man återigen hela banan med hunden och hjälper till att dra ut linan tillsammans med nästa deltagare.

Warlock’s Octan strax innan starten.

Då har hunden chans att varva ner. Det är bra att stretcha och massera efteråt. Hundarna brukar springa två lopp under en träning och behöver inte vara i någon fantastisk kondition men inte heller dålig eller svag på något sätt. Det är mycket sällan som olyckor inträffar, men det är viktigt att man låter sin hund springa loss regelbundet och ser till att den får lite muskler och kondition. Har en stor hane legat i soffan i tre år så är det bra att förbereda honom lite grand innan första loppet. Rent praktiskt så har vi träningar varannan vecka men man får undvika alltför heta dagar samt när marken är frusen men inte täckt av snö, då är det lätt att den tunga varghunden då får kloskador. OBS! Grilla aldrig korv för nära banan, en klok varghund kan välja att knycka den istället för att jaga en fantasihare. Jag talar från erfarenhet.
 

Hur går det på en tävling?

Det finns flertal tävlingar om året i Sverige och Norge som man kan anmäla sig till. På tävlingen lottas hundar mot varandra inom ras och springer i par, därför är det så viktigt att man socialiserar sin hund med andra så att det inte blir bråk. Det kan vara nyttigt för hundarna att hälsa på varandra innan de springer tillsammans. Det beror på hunden man har och hur den interagerar med andra hundar. Löptikar är inte välkomna. Under en tävling bedömer domaren hundens prestation i olika grenar. De ger poäng för entusiasm, rörlighet, följsamhet (hur uppmärksam hunden är på lurens framfart), snabbhet och uthållighet. Det är bra om hunden får fånga luren på slutet och slita i den med lite måtta. Hur de nu lyckas att göra det med en munkorg på men det gör dem. Efter första loppet får man veta hur många poäng hunden fick och om det blir fler än 50 så får den springa ett andra lopp. För att erhålla certifikat, måste minst två hundar delta och hunden måste erhålla minst 67 poäng. Startar sex hundar kan två certifikat delas ut. För att bli svensk LC champion, vilket är ett brukschampionat, måste hunden få tre certifikat under TVÅ kalenderår och få minst 2:a (andra kvalitet) på en utställning. Har hunden däremot en licens och har deltagit i tävling med minst 55 poäng kan det ställas ut i bruks/jaktklass på utställningar. Den stora fördelen med detta är att det brukar vara ett fåtal hundar i klassen och behöver inte stå och vänta länge på sin bedömning. Ingen dum sak en het sommardag. Blir man dessutom Bäst I Ras i bruksklass så går man vidare till Best In Show bruksklass.

Tekla (Bjärnarps Embla får sitt CERT i Tammsvik sommaren 2003)

När kan man börja?

Vill man ha en riktig LC höjdare kan man låta sin hund prova på redan som en valp. Vår andra varghund Octan fick följa med på LC sedan han var 12 veckor gammal. Först tittade han bara vad hans stora ”syster” gjorde. När han fick prova själv, bara 5 månader gammal, så var han helt överlycklig. Han är trots allt hane så han funderade liten extra stund när luren rullade förbi men när alla bitar föll på plats började han springa och kan aldrig få nog nuförtiden. Den första gången fick han springa bara 20 m på en rak sträcka, det är just skarpa svängar som är mest påfrestande. En vuxen varghund vet precis vad den klarar och brukar inte ta ut sig i onödan och tar helt enkelt kurvan på det sätt som passar den. En liten valp kan dock skada sig i sin iver. Man kan med säkerhet börja med ordentliga lopp efter att hunden har fyllt 18 månader. Under hans första år fick Octan springa då och då på kort bana, tills det kom en tid att han var mogen att få springa med en annan hund. Det är viktigt att hunden förstår riktigt bra vad LC går ut på innan den börjar springa i par. Annars finns risken att den bara kommer att springa efter andra hunden och missa hela poängen. Det är förresten ett måste att hunden kan springa tillsammans med en annan oavsett kön och får absolut inte visa aggression eller sabba för den andra. Tvärtom, ett samarbete ger extra poäng. Octan sprang först med sin polare Gandalf och sedan vågade han t.o.m. hålla steget med Tekla som han har oerhörd respekt för. Ett år gammal fick han sitt första träningslopp godkänt och vi hoppas att han kommer att fortsätta njuta av LC och blir riktig höjdare. Får att få tävla måste en hund göra två godkända träningslopp och ett licenslopp (minimiålder 18 månader). Dessa tre lopp måste bedömas av minst två olika behöriga domare och hunden måste springa loppen med en licenserad, erfararen hund helst av sin egen ras. Finns det ingen sådan så går det bra med annan ras. Tekla fick sina lopp godkända då hon sprang med sin kompis Affe - en hjorthund snabb som blixten. Vi var oroliga att hon kommer ge upp eftersom att Affe var så överlägsen men hon sprang allt hon orkade. Det är också bra att vänja hunden tidigt vid att bära munkorg. Just munkorgen är ofta ett problem. Innan hunden vant sig, så är det allvarligt störmoment. Munkorgen skall dessutom vara så lätt och ”gles” som möjligt. Den får inte heller störa hundens andning, det skall finnas plats för hunden att andas med fullt öppen mun. LC folket vet var man kan få tag på sådan speciell munkorg.

Vad tycker då våra varghundar om LC?

Efter bara några träningar blev Tekla svår att hantera i närheten av banan. Vi fick börja smyga oss och absolut inte indikera att vi är på väg till LC för då ylade hon hela vägen i bilen. Munkorgen som hunden måste ha på sig under loppet kan vi inte ens visa henne för att då kör hon huvudet i den till varje pris med risken för att peta ur ögonen. Hon springer hur långt som helst ifrån oss (och då pratar vi här om en varghund som normalt kan inte vistas längre än två meter från sin husse), samt är ganska spökig när det gäller konstiga föremål som t.ex. en munkorg. Det största problemet är nog egentligen att komma fram till starten med minimum dignitet kvar och hunden fortfarande under viss kontroll. I Teklas fall brukar det skötas av husse som till publikens stora glädje släpas fram till startlinjen men mirakulöst lyckas alltid hålla kvar Tekla tills signalen ”tally-ho” är given. När matte försökte ge sig på detta så slutade det med att hon släpades flera meter efter Tekla fast besluten att inte släppa henne (då blir det falskstart) tills startern/piloten generöst ropade ”tally-ho” och kunde släppa Tekla innan redan gröna byxor och blåa knän helt gick sönder. Till mattes tröst så hände precis samma sak med matte av den andra hunden, Lucinda, som Tekla sprang med.

Octan älskar LC han med och nu senaste gången klarade han 950 m banan i Norge som han sprang som testhund för att kolla om banan var lagt på rätt sätt.

Octan under loppet.

Vi har svårt att tänka mig att vi har just sådan tur att ha två varghundar som gillar LC, utan tycker bestämt att nästan alla varghundar kan njuta av LC. Det är ett mycket bra sätt för hunden att få ordentliga muskler och leva länge i bra kondition. Det är en helt underbar känsla när man ser sin varghund i full fart och känner marken skaka. Hunden blir som ombytt när den är klar, ångande och med vilda, glada ögon. Det är just det varghundar har varit avlade för i tusentals år – en jakt tillsammans med sin människa. Det är just därför vi fastnade för varghundar – de snälla, lugna och insiktsfulla väsen som plötslig kan förvandlas till explosion av urgammal, instinktiv energi. En och annan sade till oss att de inte vill låta varghundar springa LC för det uppmuntrar jakt. Vi säger då – varför köpte du en mäktig jägare då? Vi går ofta i skogen och naturen med våra hundar och visst visar de intresse för vilt men utan att det går i överdrift och inte går att hantera. Så även om det är ibland ganska långt att åka på en träning och även om vädret är fult ibland så tycker vi att det är värd mödan att se sina hundar så lyckliga. LC är dessutom något som bara låter sig göras så länge som hunden tycker det är kul. Stämningen på både träning och tävling är både trevlig och otvungen. Domare, piloter och övriga funktionärer har utan undantag varit duktiga och entusiastiska. Så pass entusiastiska att vi båda två har börjat engagera oss vi också. Nu har vi hittat den grejen som vi och våra hundar helst vill göra tillsammans och hoppas att ni som har varghundar vill komma och prova på ni också!

Anna och Thomas Blom



Vill ni veta mer ring 040 57 90 91 eller maila